— 110 — större delen af den tid som förflöt emellan Gustaf den tredjes död och hans sons thronbestigning. Hans verksamhet, omfattande småningom nästan alla vitterhetens grenar, blef dock oförminskad, sna- rare inflytelserikare, och banade omsider vägen till ett välde, som ingen före eller efter honom inne- haft inom den svenska litteraturen. De stora samhällsfrågorna undanträngde, snart de vittra. Då man genomgår de allmänna bladen för denna tid, häpnar man för den mängd olika gäsningsämnen^ som förebådade den stora omhvälf- ning, hvilken frambröt i franska revolutionen. Ande- skåderi och magi, Svedenborgianism och illumina- tism, hemliga ordnar och förbund af alla slag, sam- manblandades med järtecknen af den nya frihets- kampen och förklaringen af menniskans rättigheter, konunga-, adels-, prest- och rikedoms-hat; men i bakgrunden varsnade de skarpsyntare redan de blif- vande herrskarne: jakobinerklubben, Robespierre och Marat, lyktpålen och guiUotinen. Ädle med- borgares uppgift var att söka bereda upplysning och frihet utan bloddop och skräckvälde; att be- kämpa på en gång despotismens och jakobinismens läror. Bland dem, som följdriktigast och utan fruk- tan förde den ädla striden, stodo i främsta ledet Kellgren, Leopold och Rosenstein. Ehuru skönt Frithiofs-sångaren erinrat om, hur
