Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/116

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

— 112 — öfverskattade, till en tid, äfven Kellgren (liksom, ehuru i mindre mån, Rosenstein) revolutionens framtidslöften. Leopold deremot, liksom Goethe, misstog sig aldrig på det hägringslika i denna^ Qerr- syn. Han varnades för densamma dels af sin ovan-* liga skarpblick, dels af den dagliga beröringen med en statsman såsom Gustaf den tredje. Denna rätt-^ förebrått Kellgren hans Yoltairianism och hans misskän- nande af SvEDENBOBG. BoaENSTEiN och Leopold äfO in- begripne i samma fördömmelse. Men man måste förflytta sig till deras tidehvarf och taga i beräkning de då käm- pande krafter, för att dömma rättvist Jemväl de ädlaste hjertan, de ljusaste hufvnden delade då och ännu senare samma åsigt. Exempelvis må anföras Franzén, som ytt- rar i skaldestycket En blick på det adertonde seklet (vid magisterpromotionen i Åbo 1798): '^Fåfängt brann ert midnattsbloss, I vise, Locke, Eousseau, Yoltaire och Montesquien, Eder möda vindarna förströ, Medan ljudet af ert namn vi prise. Bort till edra grafvar flyr med sorg Ljusets vän, som allt sitt hopp ser fela. Då Marat skall jordens dyrkan dela Med Gagliostro och med Svedenborg" Kunde tidsandan uppfattas af en renare själ, än Fran- zéns? Och likväl instämde han icke blott i lof af Locke och Yoltaire, men i ett ogillande af den svenske siaren, mot hvilket den skämtande Kellgrens är svagt^ ty den möjligen för rimmets skull uppkomna benämningen "fåne" (som så oräkneliga gånger förekastats honom} synes mora- liskt lindrig emot ett rum emellan Marat och Cagli!ostro. — Afven Benj. Höijer sammanställer, såsom svärmare, Gagliostro och S vedenborg. Sami. Skrifter, I: 25.