— 113 — visa göres honom jemyäl af Atterbom, hvilken, ef- ter att hafva anmärkt huru fS. i hvaije land från början genomskådat den mäktiga verldshvälfningens natur � yttrar: *"! Sverige synes T^iEOPOLD alltigenom hafva bibehållit sig oförvillad; han skyddades af sitt för allt svärmeri oåtkomliga förstånd, och af en monarkisk öfvertygelse, som hvilade ej mindre på begrepp än på tacksamhet/' Striden mot Thorild förflyttades snart från vitterhetens falt till de stora samhällsfrågornas. Kellgren deltog ej i denna slutdrabbning, som ut- kämpades af Leopold ensam. Den var oundvikli- gare än den vittra striden, hvars inbillade frukter visserligen icke motsvarade den skada den vållat. Hvarom striddes egentligen? Om frihet 4 dikten. Men sedan Kellgren lagerkrönt Bellmån, fru Lenngren och Franzén, de mest svenska snillen; sedan han gjort rättvisa jemväl åt Thorild ; och då Lidner, Hallman m. fl. ostörd t fullföljt sina banor; då Adlerbeth, med sin tolkning af Eivindr Skalda- spillr, begynt återlifva minnet af den fornnordiska dikten; då Tingstadu tolkning af hebreiska skal- der berömdes, och Sakontala lofordande anmältes, synas de konventionella bojor," som Kellgren för- mentes hafva pålagt svenska vitterheten, icke mer särdeles tryckande. Eller gälde striden den orim- 8v. Äkad. Handl 35 Del 8
