— 115 — <mÉN' yftr en Tarm bcinidräre af KLOPäTOGK, den nyare tjrsk � yilterbetetis fader. Hans tidning inrie-^ hMIer ofJOr loford om Messiadens sångare, af hvilka följande må anföras som prof: **Stark', ohinnelig i inbillning och tanke, Ijuf för hjertat. och upptäc^ käre af dess hemligaste röréker, är IClofstocs: en hCg, majestätisk skap �*e af ett poetiskt språk, hvars skönhet och fullhet af harmoni ej öfverträffas af de gamle, och ofta ej är känd af de nyare. Det var han", född att skapa och segra, och redan i barn* domen öfver fördom och vana, som, då Tysklands vitterhet, lika med de öfriga länders, tvekade, till hvilket slag af skaldekonst den skulle lemna före- träde, antingen fornåldems mer naturliga och sanna^ eller det rimmade, som uppkom såsom ett bouffo- neri för medeltidens okunnighet, och sedan uppar- betades till en tillflykt för senare förfinade tiders brist på bemödande eller styrka, afgjorde strax med första sången af Messias denna fråga. — Det är han som är i senare tider den förste och kanske den ende verklige kännare af verskonstens natur och rythmus; som insett i sin vidd deras skönheter och möjligheter af omvexling, och varit nog mä- stare och haft nog lyckligt språk att kunna använda dem, och under det han, ej mindre än vi, sjelf högaktat äfven . de nyare store skalder och deras verskonst, dock ger ljust bevis, att förökad skönhet
