— 118 — innehåiler iagen missaktning �&r Meésiadens s&a-^ gare.^)
- ) Lfisareh gissar att här menas de otaliga gånger upprepade
pra^jn^: "Du, tag af Shakspeare yrslan Med store Klopstocks orim Och Goethe*s konvulsioner Och Ossians evigt samma,-' hvarmed likväl icke säges, att desse odödlige författare ej ägde andra egenskaper un de angifna, men att härmaren ej kunde tillegna sig andra. Bristen på rim klandras ej hos Klobstock; det säges blott att han icke rimmade och att härmaren ej kunde likna honom i annat. Yid ifråga- varande tid var Goethe hos oss hufvudsakligen känd ge- nom ungdomsskriften Wertfbers Udande. Man fir således ej lämpa omdömet på de af honom sedan utgifna mäster- verk. Att en stor enformighet råder hos Ossian, torde medgifvas. Det är ensamt versen om Shakspbabe, som kan ogillas, ehuru dennes landsman Popb fällt ett iogSL bli- dare yttrande. Verserna utgöra i öfrigt ett motstycke till de andra, lika bekanta: "Pope puckelryggig var, Homer och Milton blinda,-' innebärande blott att man ej blir en stor skalds iike ge- nom att endast tillegna sig hans lyten. I allt fall utgör en polemisk vers, der, enligt Yoltaire*s uttryck, il vaut mieua frapper fort que frapper juste, icke en estetisk tros- bekännelse. Huru orätt och ensidigt bedömnier ej Thor- ILD, å sin sida, Voltaire, ehuru han på andra ^tallen säger sig "tillbe honom"? Huru talar han, i sina bref, om Tysklands stora snillen? Än äro Klopstogk, Goethe och WiSLAND kämgar med hjeltars mine, som låta sig Ao/- rathisiren, geheimerathinren, etc " ; än är "Klopstock ea ka- kistokratisk storborgare, Wieland en politisk kärng, Goethe en hofdrängisk iufver, o. s. v. (Jfr Siare och Sheäder, 5 del. 8. 106j 111.) Kant, Eichte och Sohellino au^
