Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/124

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

— 120 — af Kellgbens lefnad, men den var dock redan gjord innan Thorild utgaf sin *'Kritik öfver Kriti �-

än Thorild som funnit Makberfelt vara "en jätte i snille/' och hans skrift ett mästerligt verk. Att i Öfrigt Thorild i denna sak var i politiskt hänseende förd bakom ljuset af ManderfelT; skall på ett annat ställe ådagaläggas. — Det är ädelt att hämna svagheten, helst när dermed icke blandas nedsättandet af en stor fortjenst, som fördunklar oss. Psykologer hafva anmärkt att, ofta nog, gäller fri- hetshjeltars kamp lika mycket deras förödmjukande, hvilka stå öfver oss, som den ringares skydd. Det synes ej hel- ler otänkbart, att den oförklarliga beundran, som Thorild oupphörligt egnar Odet den 1 november, honom ovetande ägde någon grund i Kellgrens förkastelse af samma styc- ke, hvarigenom Leopold och Thorild delade lika öde. Ofelbart har Leopold skapat långt skönare dikter � men i Thorilds ögon intet jemförligt med hvad Kellgren ogil- lat. Då man här omnämnt den vidsträckta betydelse, som tillagts några yttranden af Kellgren i hans skämtqväden (hvilka väl ej, enligt hvad nyss antyddes, kunna anses lik- tydiga med estetiska trosbekännelser}, må man ej glömma hans rader om Milton: Men himlens kanonad 1 — är detta skaldens ton? Ej skrålet mera likt af någon full på gatan?" Det är strängt. Men hvad ville man säga, om den af både Thorild och den nya skolan, liksöm af oss, beundrade vittre skönhetsläraren Jean Paul skulle dömt lika strängt, ehuru med andra ord, om samma ställe, hos samme skald? Han säger, i en öfversigt af hvad han kallar Erbsdnden des Epos, bland annat: **Noch mehr verlomer Verstand regieri in Miltons verhmem Paradis, Der Krieg der ge- schlagenen Teufel gegen den Allmächtigen ist, sobald dieser nioht selber seine Feinde unterstutzt und krönt, ein Krieg der Schatten gegen die Sonne, des Nichts gegen das All;