— 121 — ker/* hyaTmed den egentliga kampen begynte. Åf- ven Attebbom medger, att man lätt kan intagas af yemodiga betraktelser, då man ser det yackra framskridande, som ägde rum under de sista åren af 1780: talet och det första af det nästföljande årtiondet, och om man föreställer sig hyad deraf kunnat uppstå, i fall icke striden mellankommit. Vid skildrandet af brytningen emellan Thobild och Leopold yttrar han: *' �rinra yi oss, att en tid gafs, då förhållandet yar ett yänligt; erinra yi oss deijemte, att i Kellgrens skaplynne, kort före hans bortgång, inträffade en för hela hans högre själslif gynnsam förändring; erinra yi oss tillika, att just yid den tidpunkt, som yi nu skildra, närmade sig
80 dass dagegen blosse Ungereimtheiten fast verschwinden^ solche wie z. B. eine gefåhrUche Kanonade zwischen Un- sterhUchen, — die ein/äliigen Schildwachen und Schweizer ven Engeln Yor dem Edenthore, damit die Teufel nicbt wagrecht einschleichen, welche dafur nachher steilrecht an- langen, u. s. w." (Vorschule der jEsthetik, I B. % 67^ På samma ställe tillåter han sig följande yttrande: "Das Deutsche Epos trieb es am weitesten, und zwar wie die Deutsche Philosophie, nicht zum Erlassen, sondem gar znm Vermchten des Verstandes"; hvarpå följa stränga an- märkningar emot Xlopstocks Messtcu^ slutande med dessa ord: *'Eine Unhegreiflichkeit hann so wenig motiviren, als mothirt werden\ Och likväl har man ej brutit stafven öf- rer Jxan Paul, såsom konstdomare, hvilket öde drabbat KsLLoasN, under ett par mansåldrar, fi*ån den romantiska skolans sida.
