~ 128 — Hafrudfrågan laur siledes en försooing emelt- lan TnoBtLD och Sjsllgmo^t, ^när det derigenom ioträdda lugn målftändA skulle förlängt den senares dagar, jxek brytoiDgen med Leopold kunde, före-- kommits. Deitill hade dock i fråaista jrummet fordrats, att Thorilb ieke i sin '"Kritik dfver Kritik ker-* skuUe å mjo anfoHtt Keixgben, ellqr att åt^ minstone, når denne emottog detta med lu^, gi- rande rättvisa åt skriftens förtjenster odh öfYeriem* n^nde åt allmänheten att hedömma rättFisan af anmärkningame emot honom sjelf, angriparen an* tagit den fred som erbjöds, åttbrbom finner d^t rätta i så fall fullkomligt på Kellgrens sida. 'Tid det första häftets framträder säger han, ""var Kell- grens beteende skickligt, värdigt, till och med ädeU modigt. Man läse hans recension. *) D^n är kortt Spastaras sångare. Sjelf sökte han hellre beundrare an vänner, hyadan valet stadnade på P �R Enebom, Engzell, och andre ännu mindre kände och uppburne vitterhetsidkare.
- ) Stoekheim^-Fosten den 13 �eptfimber 1791. -^ Kellgren
säger sig finna "stilen i allmänhet mera ljus, äu i auktprs förra skrifter, : — (let allvarsamma stiger någon gång till sublimt." Det torde \)öra anmärkas, såsom en liberaiitet hos Kellgren, att hans tidning upptog artiklar af ThoBi- ILD, och mib4 hfins signatur, under den hetaste stridePt Så- dana voro: i årgången 1791, n. 42 Om bryifto^ netto och ihara i litteraturen; n. 45 Om höflighet (med besiöjade an- giiepp mot Kellgren och Leopold); n. 46 Om handelns princip (forsvar för sin egen skrift i ämnet), och n. 54, i samma syftning, m. fl.
