— 126 ~ är svenskft scenen ren. -^-^ Följ det bteta af sitå snilles och sin äras kallelsie ! .— Jag Sr här eo ehevalier errant odfa hai^ ingen prinsessa i landet; Jag är fodd, om ej i, doek för Englands Svenska parnassen, som ej duger till republik, viH en kon-^ unff; kallar den ende och hSgste. Jag utan afondf af för mycket högmod, flyr -^ och välsigriar hane regering. *) Efaaru vän af "äuktors^buHer och "gny," af ^strid med hela verlden,"**) uppsköt hän i del längsta brytningen med Leopold. Ännu vid deit Alltid den som med oraklet svarar?' Och vid glansen af det gadasken, Som hans ljusa anlete förklarar, Hvem har nånsin frågat om hans ben, Eller på hvad sätt han dem bevarar? — Men- om Leopold nu ändtligen Törs ej skor och vill ej stöilar draga, Så kan han en annan klädnad taga. Som af begge skänker fordelen. Nyttje han kostymen af sin like: Euripids kotum, — i alla fall Den chaussure, h varmed han ändtligt skall Synas i odödlighetens rike.
- ) Se bilagan 2.
V) "Han fann den ställning, att (såsom han skref till Heur- lin) vara i strid med hela verlden, ingalunda otreflig. Kom snart — skref han till samme vän — så får du af- ven nöjet af mitt första auktorsbuller, som högeligen roar mig sjelf, redan i detta första gnyet.*' Siare och Skalder, 4 del. s. 204.
