— 129 — Ett år förflöt innan Leopold fattade pennan emot Thoaild, och det var ändock icke for fttt ingå i^ den vittra striden. Det rar en samhftUs- fråga af betydenhet, som föranlät ' honom att bryta tystnaden* Thorild hade utgif^vit en skrift om "Det enda nödvändiga för ett rikes finansen För- hållandet var, att de efter kriget ntgifna riksgälds- sedlar föllo i värde och underkastades stark agio. Thorilb utgick (rån handelsfrihetens och köpmanna- interessets synpunkt, att '^allt gäller hvad d^t kan gälla, och faller till hvad det kan fålla."* Köp- mannen," säger han, "har ett behof lika så veni och mensMifft af sin vinst, som ni af hans vara. — Ingen vinst är så väl uträknad, eller så stor, som icke år rcUtms. — Med sådan rätt tager han äf- ven agio. — Och skulle han också sjelf ha skapat detta nya värde, så vet ni ju, att aH handels ffeni består endast uti att köpa till det lägsta och sälja bvarmed ett dåligt lastspel af Holthusen (^Slädpartiet) granskats i Stockholms^Posten, hvilket gaf Thorild till- fölle att ställa följande anmärkniug till Kellgren: "Dä straffas måste, utse icke eu endas, utan allas fel, eller, om just nödvändigt eu endas, icke en cavaliers, utau en mä- stares; i hvilket fall ni hade kunnat välja just den pjes, som är denna samma teaters högtidliga, mästerstycke, der ni Unner ännu mera osvenska, än skönheter, och der väl icke fröknar tala som pigor, men i stället en halfgud talar som en fröken." Kritik ö/ver Kritiker, original-upplagan, 3 del. 8. 5. Sv, Akad. Handl. 35 Del 9
