Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/139

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

._ 135 — Jag är viss, att om från denna stund tystnaden börjades från vår sida, vore allt förloradt. Må väl, och älska mig så högt som min erkänsla det skall söka förtjena." — I anledning af ett tröstebref från Leopold, skrifver Kellgren: Det intryck det hos mig gjort, ehuru det gladaste mitt hjerta på lång tid känt; surprisen, den djupaste känsla af tack- samhet, minnet af det förbigångna, af hvad jag felat och lidit, af gamla vänners kallsinnighet, tu- sende känslor lika orediga som jag här tecknar dem, försatte mig i ett tillstånd, att hela dagen ej kunna företaga mig något göromål, ehuru lätt och mekaniskt det än vore. Min bäste vän, jag har inga ord att uttrycka min tacksamhet; men om den öppnaste, renaste, förtroligaste vänskap af ett nära förtärdt hjerta, en snart slocknad själ, mer kan ha något värde i Tit:i ögon, så äg den, så nyttja den ifrån denna stund med den oinskränk- taste rätt. Det hedrande steget må ha verkan el- ler ej! Det är icke derefter jag mäter min för- bindelse." *)

  • ) Man ser af ett annat bref från Kellgren till Leopold,

att Thorild ej tänkt stadna vid ny annonsering af sin Strc^aång, utan ämnat utgifva ett nytt poem i samma väg, hvarom han äfven ville underrätta allmänheten, i Kell- grens egen tidning, ehurn denna annons, h vilken synes tillika hafva innehållit personliga tillmålen, icke intogs. Kell- GREN skrifver den 8 mars (således tvenné dagar efter införande