Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/141

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 137 —

skrifver, efter läsningen af Leopolds granskning utaf Thorilds "Kritik öfver Kritiker:" "Ändtligen har det sunda förnuftet, det sanna snillet och den goda smaken fått en värdig och mäktig försvarare. Jag har aldrig läst något som gjort mig ett mera verkligt nöje, genom tankar, principer, stil, anständigt och snillrikt skämt. Den lästes i går på Haga och väckte hos konungen lika admiration å den ena, som indignation å den andra sidan. — Jag vill ej säga mer än det jag sagt om Tit. skrift, ty allt hvad jag kunde säga blefve svagt emot den tacksamhet Tit. har att fordra af samtid och efterverld." Sjelfve den fridsamme Lehnberg kan ej återhålla en uppmaning till fortfarande bardalek. "Du är," skrifver han, "rätte kämpen mot vårt månghöfdade vidunder. Jag ser det hotande barbariet lika väl som du, och känner dervid en lika dödlig rysning, men jag är mera gjord att frukta än att strida, mera att fägna mig öfver segern än att bereda den. Och sedan du gjort den boken, tydligen motsagt förnuftets vedersakare, och talt så allvarsamt som det är möjligt att tala om galenskapen, hvad återstår för oss andra annat än att se hvad den sanna styrkan förmår uträtta? Det är sant att du och vi alla, som bekänna samma rena tro, hafva stor orsak att frukta för myckenheten. Jag har intill denna tid varit blind för tillståndet