Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/152

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

— 148 — hvilken utfördes af Leopold och Thobild, och hvil- kea icke ägt sin like, om ej i striden emellan Ub<^ båp Hjäbne och Jesper Syedberg (i språkfrågan), ligger i dessa ord af Franzén, dem han låter Thorilds skugga sjelf yttra till den blinde Leo* pold: '*Icke emot den Thorild du stred, som, tjast af naturen. Lyssnade efter dess röst, cbörde i Ossian den, Hörde den djupare än i sitt bröst, och sjöng, ej naturens Anlete, utan dess själ, tänkare mera än skald.

målet sjelf förblifvit vid bästa lynne, att dömroa af ett gen- mäle infordt i samma tidning (n. 31 for ir 1795). Han förklarar, att "sedan flera Iskviggar Ijui^gat öfver mig, står jag dock pä mina ben, frisk, lugn oeb iglad, som Guds vackraste dag." — Han tillägger i en not: "Den enda bland mina vederparters beskyllningar, som tycks hafva något sken af rättvisa, är, att jag arifalUt j$n döende, .När likväl denna riktigt blir undersökt, skall äfven sjelfva skenet forsvinna. Först visste jag* icke ens, när jag uppsatte min skrift emot redaktörerna, att det var någon bland dem, som låg död- ligt sjuk. För det andra, när jag fick veta det tänkte jag vid mig sjelf: det rör ingalunda vitter heten och din sak, att en menniska dör," o. s. v. — Försvaret synes föga ur- säkta anfallet, hvari förekomma uttryck af följande art: "Nej, lägg du, föraktlige parodist, Ossian (som han be- römt) bort på din hylla, och tag i dess ställe la Fucelle, der du, med ett nöje som är dig värdigt, kan få be- trakta liljorna på Montrose och läsa om åsnans kärleksför- klaring till den Orleanska flickan." — Man må ej undra, om dylika utrop till någon på sotsängen väckte en allmän harm.