— 150 — i en tidning införde sin öfversättning af Schillebs HesiffTuxtion — *'Åfven jag var i Arkadien född — sig böra afväpna den andeligt ortodoxa strängheten genom en not, hvari han förklarade, att skalden med denna melankoliska fantasi alldeles icke åsyf- tade någon klagan öfver försynens beslut, eller nå- got klander af dess rättvisa. *) När han till ut-
allmänliet får jag säga, att, i fall man i afsigt af något beröm skulle vilja anse mig som författare dertill, kan jag, i följd af den djupt inrotade auktorliga egenkärleken, icke finna mig stött deraf. Med innerligaste högaktning och vänskap, och med ständigt förnyade skäl dertill, har jag äran oupphörligen vara Hr K. S. ödmjukaste tjenare J. H. Kblloren". — Man kan gissa anledningen till Lbopolds forfrågan, då man läser den kort derefter utkomna nummer af Extra Posten (n. 45 år 1793), hvilken innehåller en hyllningssång till Kellgren, med öfverskrift: "Till förfat- taren af Gustaf Vasa och Ljusets fiender" Det var första gången Kellgren namngafs i sistnämnda egenskap.
- ) I anledning deraf gör Ehrenhsim (då chargé d^affaires i
Köpenhamn)^ författaren följande spörsmål, i ett bref: "Jag glömde fråga sist: är man så strängt ortodox i Sverige, att det var alldeles nödigt att göra en apologi for Schillers Eesignation, for att fä den att passera?" — Om möjligt ännu mer betecknande är den försigtighet, som Leopolds vänner trodde sig böra iakttaga vid tryckningen af visan om Per Enebom. Ber förekom följande: "Nu skrålar du i andanom Om gudlighet hos kära" — Detta t andemom vågade man icke trycka, utan forvand- lade det till:
