Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/157

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

— 153 — fiitåiikape, kunde, på samma grund som man vekt Tfigra VoLTAiBE begrafning i vigd jord, ifrågasätta aammar betånkligbet för den svenske filosofen. Ro- SSNSTEiN, till hyilken Leopold insändt skaldestyc- ket, svarar: Det sköna poemet öfver Kellgren vå- gar jag ej låta trycka, al fruktan att skada förfat- taren. Man är nu af en ömtålighet utan like. —

Väpna sig mot djefvulen, Det vin säga mot h varannan*' — tillägges, vid orden '^andans man," i en not: "Förstå tvenne sekters anförare, som förkättra hvarann." Den, som skrifver detta, har mer än en gång hört skämtas öfver så kallade enfaldiga anmärkningar och stäl- len hos denne författare, hvilka tvertom vittnat om de svårigheter han ägt att bekämpa, för att under det stränga- ste trycktvång rädda en återstod af tankefrihet och yttrande- rätt, samt underhålla de tänkesätt, som uppenbarade sig i 1809 års fria statsförfattning. Det är lättare, att i den- nas skygd le åt de tvungna förklaringarue, än att under lika omständigheter utveckla samma mod och ihärdighet, som denne författare, en bland de aktningsvärdaste i upplysningens, sanningens och frihetens tjenst. Att un- der en tid, då religion och moral voro snart sagdt bil- toga, helga sin lyra åt återväckande af känslan for dessa heliga foremål, förtjenar ej heller det begabberi, man så länge drifvit, med beskyllningarne för rimmade prediknin- gar, torra moralsentenser o. s. v. Man kan tvertom tro den moraliska känslan förslöad hos dem, som i tid och otid gycklat med en vers som denna: "Gör godt, var nyttig, lef i dina mödors minne," hvilkeu vers en ädel man icke skulle tveka att taga till sin lefnads val^räk.