Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/164

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

— 160 — ven dessa kunna ej återgifvas sköiaare än med hans egna ord. Når Rosenstein sände honom Kellobens nj^ss utkomna skrifter, tackar Leopold i följande uttryck: 'Icke utan innei^ta rörelse tar jäg denna bok i handen, som nu innesluter det enda och evifft öfriga af ett snille, som den svenska jorden skall skryta af att bafva framburit. Och med dub- bel glädje anser jag den heder som sker Kellgrens minne, då det med sanning kan sägas, att det är af nationen sjelf som han emottager den. Det är ej denna gången ett hofs exempel, som lär henne att värdera förtjensten; hon gör det af egen kän- sla och upplysning. Eder röst är, som den bort vara, den första som högtidligen upphöjer, men den skall följas af tusende, och om den ger oss i detta ämne en lag för omdömet, är det alldeles en republikansk lag, som förenar hela det all- männa bifallet. — Det är omöjligt att någon upp- laga af Kellgrens skrifter omfattar hela hans värde. Hans starka och ljusa hufvud, hvaraf hans poesi nästan blott utgjorde blomsterverket; hans öfvade och goda samhällsöga � som till minsta delen för- trodde åt pennan sin erfarenhet och sina anmärk- ningar; hans tusende små strödda infall, som skulle utgjort en reputation för sig sjelf, men som icke tryckas i samlingen, och hans nästan obeskrifliga umgängesbehag, som icke kunna tryckas annor-