Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/167

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

— 163 — under dennes lefnad och under de vittra anfall, för liTilka Leopolds ålderdom blottstäldes, finner man spår af detta tillmäle. *) Efterverlden deremot frågar, om någon skald lemnat sin störste med- täflare en ädlare, skönare, oegennyttigare hyllning, än Virginias skald åt Gustaf Vasas? Om Leopoli> icke anslagit tonen till den djupa vördnad och be- undran, som egiiades ICellgren; om han icke ned- tystat eller snarare förkrossat dennes ingalunda få- taliga fiender: månne den rättvisa, som skänkts sångaren af Ljusets fiender^ blifvit lika högstämd och allm&n? Tidens tongifvande i stat och kyrka skulle måhända utan saknad sett, att Kellgrens namn förringats eller glömts. Man tanke sig Leo- polds tystnad vid Kellgrens graf, då icke blott de maktägande, men medborgare af alla klasser, vändande sig med afsky från de blodiga orgier, som öfvats under de heliga namnen frihet, upplysning,

som visserligen bör försvinna och ej synas vid sidan af Kellgrens, — och huru mycket återstår ej för min tack- samhet och min beundranl Ja, Kellien var värd att lofvas af det största snille hans fädernesland ägde, och denna lycka skänktes honom nu för andra gången."

  • ) Leopold frågade i ett bref Stbnhammar, om denne trod-

' de, att det funnes någon jalousi hos Leopold i hänseende till Kellgren, hvartill Stenhammar svarar: "Nej, jag kan intet vara så dum och så orättvis, men allmänheten är orättvis, och åhörames öra argt."