Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/169

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

— 166 — Efter Kellgrens död intog Leopold den thron i bitterheten, som denne redan förut till honom afstått med följande ord : Det är i himmelen sagdt, att ni skall öfverträffa i hvad slag och hvad ton som valdes. För att hädanefter kunna regera på sin egen fläck af den vittra rymden, ser jag intet annat råd, än att kasta sig i öknarne- af logogry- fen och anagrammet, den ena aldrig odlad af nå- gon svensk hand, det andra i trade sedan Nican- ders död*); men beklagligen blefve denna ära nog dunkel, då den endast ägdes af segervinna- rens förakt. Jag vill påminna mig att Norden for- dom ägt en skald Einar, med tillnamnet Skalda- spiller, emedan han förspilde alla sina föregångares och medtäflares rykte. Det var ett naivt språk, den gamla götiskan. Herr kongl. sekreteraren har

och icke blott Eracheimmg, Jag tror aldrig att rektor Silfverpuckel blir fians efterträdare. Han är for val känd. Jng hoppas ock på Pater Noster (Bpsenstein) att han sjunger ut, i fall det behöfs." — På ett annat ställe be- rättar BuNGE, från landet, om ett stort dramatiskt verk, kalladt "Foderbristen, dram i 7 månader, och hvaruti, lik- som i Shakspeares tragedier, alla aktörerna dö i sista akten."

  • ) Andebs Nicanber, packhus-inspektör, uppvaktade vid kongL

födelse- och namnsdagar med latinska anagrammer. Han hade äfven försökt att öfversätta Virgilius. Hans beskyd- dare AxsL FsasEN utverkade vid 1761 års riksdag åt ho- nom professorstiteL Nicamdxe dog 1777.