— 168 — vill icke låta de höga lärorna "om Gud, själ och odödlighet bero af huru spekulationens resultat ut- heter: "Herr kanslirådet torde påminna sig en liten bok om sf ålens tillstånd efter döden, öfversatt från Bastliolm, och för någon tid sedan tryck^ i Stockholm. Vi hafya, utom denna öfversättning, ingenting skrifvet på svenska i detta ämne, i tonen af allmän folkfilosofi. Nu vore frå- gan, om man, af den anledning Bastholms bok Jemnar, och under titel af några anmärkningar dervid, skulle kunna lyckas att gifva nationen en liten lätt � begriplig, ej trög, men dock någorlunda grundlig filosofi öfver dessa ämnen; i^yttig, utom för sitt moraliska mål (det, att kanske bättre än vanligt styrka den oumbärliga läran om ett tiUkommanr de), äfven derjemte såsom en temligen fullständig afhand- ling öfver dermed närsky Ida meningar, — nu vore frågan, säger jag, huru herr kanslirådet tror att allmänheten skulle emottaga ett sådant arbete, och om det väl skulle löna mödan att fullända och utgifra? Haf den godheten att härom meddela mig sitt uppriktiga råd och betänkande. Herr kanslirådet lärer visst le åt mig, som just nu, under min sjukliga maktlöshet, sysselsätter mig med ett arbete, äfven under min bästa helsotid långt öfver mina krafter. Det är sant: jag har ej geni; men jag är arbetsam, och om jag ej fiyger, tråkar jag." — I stället att klandra det samfund, som till prisämne utsatte: "Om religionens nöd- vändighet för samhällens bestånd", hade man bort beklaga den tid, som behöfde ett sådant prisämne. — Leopold klagade redan nu (1795) offer synförmågans af tagande, som slutade med blindhet. Han säger sig ej kunna läsa och skrifva, utan endast begrunda och diktera. Att hans lynne ej lidit deraf, finner man af följande, i samma bref : "Un- der oförmögenbeten att sysselsätta mig med läsning, för mina ögons svaghet, har jag dikterat för en, som skrifver åt mig, en liten leffemesbeskrifning öfver poeten Duren- eran, som torde innehålla några nytt^^ reflexiofner för
