Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/181

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

— 177 — För att i hjertat af en förvirrad tid inpregla heliga och vigtiga sanningar, diktade han sina öder För- synen, Editionen, Ett tillkommande, m. fl. Det är sångmön förvandlad till dygdens prestinna; icke på inbillningens vingar sökande ett mystiskt väsende, mien talande till känslan och förståndet; hon

� �_• 

sjaBger dygdens hopp och mensklighetens tröst Vid tanken på den Gad, som skiftar lifvets öden."*)

Plågan, att en kropp förstöra, Verkar långsamt, har jag sport. Men ett dödssätt, som går fort, Ar att tänka, se och höra. Och hvem, en gång dervid van, Fortfar här på samma viset. Gör sig snart till paradiset Vägen gin från hufvadstan. Hela den skriblerska ätten Qvalde mig ej fyllest än; Luther, f — n och kämnersrätten Felades att bistå den." Man ser, att brefvet ar från den tid, då författaren var tilltalad inför domstol for den uppsats i tidningen Extra Posten, som han visade vara utdrag ur Luthers skrifter. ') Han skref skaldestycket Religionen till en ung slägting, hvilken han upptagit såsom fosterson, och hvars bortgång, i blomman af hans ålder, framkallade en djup och långva- rig sorg hos skalden. Denna sång är äfven derför minnes- värd for Leopolds vänner, att det var den, som foresväf- vade honom på hans dödsläger. En bland dem, medicinal- rådet AP PoNTiN, berättar derom följande: "Den, som teck- nar dessa blad, närvarande vid den oförgätliges dödsbädd, Sv, Akad, Handl, 35 Del, 12