— 180 — Otth Leopolds fördom emot Tyskarne? . . • Var det likväl ej haur som skänkte oss de första, jppeiw liga tolknii^ar af Scsilleb, Herdek* Bukoer?*)
SUmze passt vortrefflich, denn so heisst das eiserne Instru- ment) womit man itaUemsehe Blumen macht und zuschnei- det. Ich will das Jahr als mein frobestes preisen, das 12 Monathe hat, wo icli kein Sonnett höre rmd selie; so er- bänulich jagen uns aof allén Gassen Musenpferde mit die- sen Schellengeläute nach, von Eeitem besetzt, deren Man* telsäume und Kappen gleichfalls läuten." Vor^ckuk der jEsthetik, 2 Band, S. 261, 252.
- ) Af Leopolds brefvexling med Ehrekheim, dåvarande svenskt
sändebud i Köpenhamn, synes, att denne, enHgt uppdrag, under flera år ombesörjde anskaffande af det märkljgaat^ som då utgafs i den tyska och danska litteraturen, hvilken senare (med undantag af några bland Holbebgs skrifter och WbsselS*' JTiösWi^Äcd uden Strömper) var hos oss nästan okänd tiUdess den förordades af KiBia^aa �K och infördes till allmän- hetens bekantskap genom hans öfversättningar af Baggesen^ Rahbek, m. fl. Ännu 1791 kunde han fråga, hur många i Sve- rige som "hört omtalas (ännu: mindre läst) bvad en Evald, Wessel, Baggesen, Thaarup, Fram, Eahbek m. fl. skrif- vif Danskame besvarade detta vänliga närmande genom stiftelsen af tidskriften Nordia, i hvilkrai öfnsrsättningar och bidrag från flera af Sveriges berömda^ sksdder infördes. Ben gamla nationaHÖrdomen häfdes till den grad, att till och med Ejsllqbbns Qustaf Vata (det mest anti*danska styc- ke på vår scen) öfversaites af Guldbeeg, med myeket loford åt författaren. Den litterära gemenskapen är således äldre än det band, som knöts af Tsgnéb och Osblenschijegeb. Afven här, liksom på Gtkandinaviamen i allmänhet, hade Fbanzéns sångmö ett stort, ej tiU fullo erkändt, inflytande. Måhända har ingen räckt en skönare vänskapsblomma, till saniklang emellan folken och språken, än hans genom skal-
