— 216 — TTifvelsutan hade en plats i den högre för- valtningen stått för Leopold öppen, om han det önskat; men han föredrog den vises lugn, boken och lyran. Karl Johan, som genast vid sin an- komst fäste en synnerlig uppmärksamhet vid Leo- pold, önskade honom till sin sons lärare i histo- rien^ hvilket smickrande uppdrag denne dock, på grund af försvagad helsa, af böjde. *) Sjelf talare
på herr kanslirådets principer, och att, om vi foUo^ skulle äfven det erkända snillet hafva felat. Förslaget är nu fär- digt. Det har vunnit Hans Kongl. Höghets approbation, och således ej deciderad kassation af dem, som visera åt styrelsen. Måtte nu svenska folket genom tryckfriheten" m. m. (se ofvan). — Huru stort inflytande på det all- männa tänkesättet man ansåg Leopolds penna äga, kan, bland annat, skönjas af följande fråga, i ett bref från den gamle presidenten Låstbom till Leopold, vid samma tid- punkt: "Kunde man intet få hoppas något af herr kansli- rådets penna, som gjorde slut på konstitutions-grälet?" '*) Att det var Leopolds snille uti historiens uppfattning, icke lexläsning, som dåvarande kronprinsen Karl Johan önskade vinna för den unge thronföljaren, visade följande föreskrift, som åtföljde uppdraget, meddeldt Leopold ge- nom grefve ajp Wetterstsdt: Qu*U fasse tel plan qu*il jugera U pias oonoenable, mais quil eacmone mon fila omcaat totd, quil étMdie son carofitere; apres cela il pourra fixer la marclie de ses etudes. — Leopolds helsa tillät honom denna tid föga att infinna sig vid hofvet. Kabl Johan, som önskade njuta af hans sällskap, bad grefve af Wet- TER8TEDT bjuda honom, i stallet för befallning till slottet. Wetterstbdt skrifver derom: "Hans kongl. höghet påräk- nar herr kanslirådets samtycke till mitt förslag, och min
