— 225 — anda i dikt och konst f Skulle något hafVa liindrat dm nyromantiska sångmön att frambära äfven sina blommor, utan att det gamla yitterhetsfaltet först beböfde förvandlas till ett svedjeland? Eller var de äldre skaldemas fördunklande nödigt, innan de yngre kunde synas? Geijsb � Stagnelius, Nicandeb, Vitalis, Euphrosyne hade troligen lika väl ut- vecklat sina skaldeaidag utan strid. Om bristande frihet i dikten kan man väl ej på allvar tala, se- dan Fbanzén uppstämt sången öf?er Creutz och denna krönts med Svenska Akademiens högsta be- löning. Franzén, hvars, inflytande på den foster- menlös (och derigenom lycklig) tid, när en ung skald trodde sin odödlighet gifven, om hans poem fick en heders- plats i Stockholms-Posten och derifrån infördes i en dylik samling; han var då viss att det flög i afskrifter kring hela landet, intog genom vackra händers försorg sin plats i otaliga handskrifna visböcker och sjöngs af alla vackra läppar. Afven för de bästa — t ex. alla Franzéns första vårmorgon-sånger — syntes denna lott ärofull. Kellgren sjelf försmådde ej att låta sin Nya skapelse gälla för en visa, och att anse den belönad just genom en sådan be � handling. De, som med mig kunna minnas denna visor- nas tidsålder, erinra sig huru ett litet nytt sångstycke af någon förtjenst då väckte ett Ufligare och framför allt var- aktigare uppseende, än i våra dagar den yppersta epos- dikt, tragedi eller roman. Sveriges vitterhet var då ett träd, som bar endast sparsamma frukter, men några voro dock verkligen hesperisha." {Siare och Skalder, Yl delen, sid. 61, 52.) 8v. Akad, Handl 3S D%U � 15
