— 226 — ländska vitterheten man måhända ej nog allmänt uppskattat, gaf en väckelse deråt, snarlik den som Klopstock skänkte åt den tyska. En ny morgon- rodnad tändes af den ene med första sången af Messias, af den andre med hans nyssnämnda odöd- liga dikt. Huru Klopstock verkade på Herder, Goethe, Schiller, är bekant. Tegnér, Wallin och LiNG hafva erkänt hvad de voro skyldige Fran- zén. Aldrig har någon gjort en revolution i vit- terheten så blygsamt som sångaren af Menniskans anlete." Det var såsom då profeten bad om ett tecken af den eviges makt, och fann det icke i jordbäfningen, icke i stormen, utan i den mildt susande fläkt, som gick lifgifvande öfver faltet. Enligt vår tanke har så väl den sista som den föregående vitterhetsstriden, genom förspilda kraf- ter, förbittrade sinnen, ensidighet och hat, det mest opoetiska af allt, mera skadat än gagnat. Men om än Franzén var den skönaste uppenbarelse af denna nya vitterhet, var han dock icke den enda. Sedan Kellgren diktat "Nya skapelsen," sjelf gif- vit föredöme i orimmad vers, lagerkrönt Bellman, infört i vår vitterhet fru Lenngren och slutligen Franzén, samt hyllat på en gång Klopstock och antiken, så fanns tillräckligt utrymme för svenska sångmön att spänna sina vingar till flygt i. h vil- ken trakt af diktens underland som hon önskade.
