— 229 — Med undantag af ett eller annat snillebli^- trånde skämt, deltog Leopold lika litet, som de het, som han vill6 befrämja. Höijer^ som förordar den orimmade versen, yttrar (i sin recension af Oyllbnboros skrifter) följande, i afseende på de hinder som mött vid nämnda versarts införande i vår vitterhet: "Det var visser- ligen en olycka, att blankversen i vår vitterhets bättre tide- hvarf först användes och prisades af en stor skribent i sitt slag, nemligen i slaget af det alldeles rasande, hvars uppfinnare eller koryfé han var; detta stärkte fördomen emot det rätta." (Samlade ShHfter, 4 bandet, s. 489, 490.) Att medelmåttiga författare ur Thobili>8 skola till- egnade sig den orimmade versen och slutligen öfvergingo till så kallad "prosaisk poesi," kunde svårligen bidraga att skänka anseende åt det nya vitterhetsslåget. Bet fönvar, som egnades Leopold, har mer skadat än gagnat. Hans bästa försvar ligger i hans skrifter. Men skulle ett gen- mäle ägt rum, så hade det icke boi*t ske genom beröm, hvilket han ej behöfde, utan medelst krigets förflyttande på fiendens eget område. I vitter polemik, liksom i hvarje strid, ligger den största vigt uppå att, hvad man kallar, "välja terräng." När motståndame uppstälde såsom mön- ster Shakspeare, Caldebon, Goethe, Oehlensghl^soeb m. fl., hade bort svaras: "Alldeles! Men hvad ägen I ge- mensamt med dem? Skrifven som de; vi begäre intet bättre." 1 fråga öm TaoRtiD, Höher och Ehrensyärd hade bort ådagaläggas (hvilket icke var svårt), att deras åsigter i vitterhet och konst icke kunde åberopas till stöd för den nya skolans läror. Äfven det klara, friska, antika, didaktiska hos StjeBnhjelm kunde svårligen göira honom till nämnda skolas stamfar. I stället att utveckla detta, företog man att ifrågasätta de af romantikerna anförda mönster odi ett försvar för de gamle klassiketna och deras efterföljare, hvilket ej heller var oundgängligt. Dermed nekas dock ingalunda, att ju detta, såsom sådant � fördes
