— 287 — Blott 6Q gång öppnade sig den åldriges tjell för en större samling*' Det var hans sjutionde födelsedag, da en förening af beundrare och^vän* ner, anförde af en. vitterhetens skyddsvän och id � fcare, den vördnadsväxde Skjöldebrand, öfverlem- nade en öfver skaldekonungen preglad skådepen-* ning, bärande lyrans stjernbild, med omskrift: '"före- lyser och vägleder*) Omsider hade jemväl stridsbullret tystnat, lugn och försoning intrådt; Leopolds rykte hade ge- nomgått sitt sista eldprof med oförminskad glans. ^ Hans Täninna^ som vid 89 års ålder ännu bibehållit sin själsungdom oförminskad, v var af akademien inbjuden till sångarfbrstens minnesfest.
- ) Se bilagan 19.
- ) Om försoningen emellan den nya skolans berömdaste måls-
man och sångarkungen från Gustafs dagar vittna de mellan dem vexlade bref, lika hedrande f5r begge. De meddelas i bilagan 20. Här må blott tilläggas följande i Siare och Skulder (sjette delans senare afdelning, sid. 248, 249) meddelta erkännande af Leopolds stora förtjenster: "Han har, både såsom skald och såsom tänkare, förvärfvat sig rättigheter till odödlig erkänsla och den mest oskrym- tade beundran, I sitt skald skåp, der han (med långt större sjelfständighet, än Thorild erkände) var en sammansmält- ning af Voltaire och Pope på svensk grund, är han ännu en mästare som förtjenar studeras, och fSrblifver, äfven vid en mera djup och vidgad uppfattning af poesiens väsende, i mången hänsigt lärorik, ja föresynlig; stor i qvickhet, i berättargåfva, i sententiös tankrikhet och versens plastiskt motsvariga fägring. Såsom 'filosof uppnådde han, ehuru mera skarpsinnig än egentligen spekulativ, mot slutet af
