Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/263

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

— 269 — att Tisa sig på Iiafyet i mantel odi krcma � ock bära sin kronprins i famnen, som det är för poli- tiken att bo i luften, uti ett slott af dunster; men Karl, som vid åsynen af det öppna Balt fördjupas i sina betraktelser, — men denna* föreställning af ett folk, hvars fördelar fordrade detta offer af Imns ro och kanhända af hans lif, — denna fi5restfill- ning af en son, som en gång skulle ärfva hans makt, skulle skörda åran af hans segrar, och som han ännu aldrig fått trycka till sitt bröst, — denna föreställning, säger jag, som afgjorde hans beslut, är sann och framfbr allt rörande; den öfverTäldi- gar mig, och deri ligger det regelmässiga deraf ** — "Men (fortfar granskaren) något, hvaröfrer läsaren skall förundra sig, år^ att under denna diktade gudomlighet finna en annan diktad gudomlighet förborgad. Det är ingen annan än Vapenlyckan, som här antagit gudinnan Sveas hamn. Den ena skuggan spelar den andras person. Men först för- tryter man verkligen att finna sig litet gäckad der- igenom, sedan man tagit ett icke ringa interesse i denna vision. För det andra, af hvad orsak må- ste Vapenlyckan här föreställa Sveas person? Ville poeten icke personifiera ett rike? Men han per- sonifierar ju annars både Sverige och Danmark, till och med Halland, Skåne och Bleking? — Det är sannt, man finner uti Iliaden, huru Jupiter skic- kade en dröm till Agamemnon under Nestors hamn, i stället att skicka Nestor sjelf; men Ne- stor var en orklös gubbe, och det som skulle ske, borde ske samma natt, borde ske i ögonblicket.