— 289 — alla heliga ämbeten! Harm: att se denna gudlösa, vansinniga Höghet man sjelf tillägger sig; se stöld och rån på land och folk heta Finans-plan; se dessa förrj^ckta, onödiga Krig, för en dåres eller en skälms nyck; se (med ett ord) att Jorden är en kastboll, ett rof i uslingars bändery ehuru hon af Gud ämnades åt den sanna Menskligheten, ge- nom de stora förstånd och de stora hjertan. Men dessa? de bestå? Såsom i uräldsta verl- den Gudarne och Heroerne, eller i Medeltiden Rid- darne — än uppenbart, än hemligen; än käudt, än i förklädningar; men alltid i en tyst, inbördes, he- lig förening (såsom vanligt för stora menniskor). Deras heliga mal är: störta dårar och sid skälmar. Nämligen sådana dårar och skälmar, som kunna jemföras med uräldsta vcrldens Mönstra; d. v, s. som äro för mäktige att kunna dömmas efter vanlig mennisko-ordning. — Tänk på Aevwn He- roicum! tänk på Medeltidens Riddare! De äro häraf en skuggbild. Återställa Gudarnes och Riddarnes tidehvarf — väpna Menskligheten mot sina Förtryckare — be- fria Jorden — gifva den tillbaka åt Förståndet och Dygden : se, detta är (i korthet sagdt) mina fantasier." Nu, att ropa till de Store i Snille (de sanne Lärde): gån ut ur träldonjen af er låga Herrtjenst, för att blifva Verldens Styrare, Skyddsgudar, Dä- moner, Genii! Och till de Store i Hjerta och Mod Sv, Akad. Bandi 35 Del, 19
