— 297 — ender; de handlade tvertom i dess väl förstådda in- teresse, och motståndarne, de blinda frihetsifrarn^, hade kunnat medgifva � att det låg både sanning och mildhet i de så ofta klandrade verserna: "Gör narr af svärmarn blott och tro, att ni gjort nog; Det är till högre fall som blixten måste sparas.** Gustaf den tredje delade fullkomligt denna åsigt. Thorild ingaf redan 1786 till konungen sjelf sin skrift "Om det allmänna förståndets frihet," der han återfordrade tryckfriheten, hvarom han yttrar, bland annat: "Tryckfriheten, i sitt rena väsen, är ett folks evärdeliga och högtidligen förklarade rät- tighet att upplysas. Det kan då icke vara fråga, om den tillhörer ett -folk. Friheten att skrifva, är i staten detsamma, som friheten att tänka i sjä- len och att tala i umgänget. De äro lika nöd- vändiga, och hafva blott en lag: sanning."*) — Han bifogade ett eget förslag till tryckfrihetslag, och säger sig veta, att "konungen var af dessa pap- per högst intagen." **) Kort efter konungens död utgaf han dessa skrifter, med en tillegnan, kallad "Ärligheten," och blef landsförvist. Detta visar nogsamt, hvar en friare yttrande-rätt gafs: under den s. k. dcspotiske Gustaf Hl, eller under den frisinnade oppositions-mannen och snart sagdt re- publikanen Reuterholm. Önskar man en sann och klar föreställning om tvenue så motsatta personligheter som Leo-
- ) Original-upplagan, sid. 7.
") Ders. sid. 88.
