— 299 — ria, hålla mig till det enda nödvändiffa, hvarfdr jag strax köpte er lilla bok, två ark stor. Deraf fann jag på stunden, huru två gånger två skilling (det vanliga priset på en skrift om tvenne ark) icke allenast göra fyra, utan kunna till och med göra tolf; ett drag af r finans-snille, hvarigenom jag till en början, det är sannt, icke befann mig rikare. Men huru stor blef deremot icke min glädje, då jag vid öppnandet af er bok såg dessa vigtiga titlar : Handel — Kredit — Finanser, och alla dessa tryckta med stora bokstäfver, hvilka, som man vet, alltid bevisa metbod och grundlighet. O hvilken man ! hvilken man ! — ropade jag i min beundran — som visar oss svagsynte dödlige det enda nödvän- diga, och visar oss det med hela tydligheten af tryckeriets största stylar! — Det har blifvit mig klarty som ljuset, af ert arbete, M. H., att allt gäller hvad man måste derför betala, — att allt faller till det bästa pris, hvarför det kan köpas, — att köpmannen tar hvad han kan få, hvarförutan han vore en narr, och förlorar hvad han måste förlora, hvilket man knappt skulle föreställa sig. — En usel husfader har för sig och sina barn be- haf af en half tunna råg: ergo har köpmannen lika stort behof af tre gånger varans rätta värde, vanlig vinst oberäknad. Det är dock sannt, att denna lo- gica (för att glömma det moraliska af saken) hvar- ken är WolflEs eller Baumgartens, och att man ej är galen, som ni påstår, för det att man något litet studsar dervid." — Efter en genomgående ironi af denna art slutar författaren: *'0m alla
