— 300 — skribenter, M. H., skrefvo med er method och vishet, så skulle man visst i hvad ämne som helst få allt ganska ' väl utredt, så när som hufvudsa- ken. — Lagen, ropar ni, lagen skall ensam göra allt detta! — Det är godt. Men denna gudom- liga lag, hvem skall göra den? — Jag ser väl att ni småler åt denna fråga, och att ni tror er känna den mannen helt noga. Tvifvelsutan är det sam- ma lag, efter hvilken ni en gång ämnade reducera nio tiondedelar af hela styrelseverket, och i det stäl- let styra landet genom ett enda kansli, for en enda viss och klar konstitution. Som detta utan tvifvel sker så snart ni en dag blir utnämnd till premier- minister, så rekommenderar jag mig till dess i er gunstiga åtanke och ert mäktiga beskydd." — Det mest bitande är måhända slutorden: "Intet visar bättre än priset på edra skrifter, att allt gäller hvad det kan gälla^ och af edra arbeten öfvertygas man om eder andra grundsats, att allt faller till hvad det kan falla. Thorild svarar: "Det är visst, att mina vittra arbeten måsto hafva en särdeles fatal kraft; ty frun första stun- den till denna hade jag alltid det underliga nöjet att se mina rivaler och ovänner förlora vettet och blifva nan^ar. M. H., detta öde har ändteligen också händt en Och som detta sista arbetet hade en större kraft, så har ni ock riktigt fått en för- färligare stöt. Ty denna fråga var mig, af edra likars exempel, alltid hittills ren och klar: hvad kan ej en narr skratta åt? Men en yrsel, så ynke-
