— 302 — att vara jäUeahigt stor; jag alltid honom att vara dvergaJctifft liien; han fann mig en vän af all vilil-' het, jag honom en ovän af all höffsinthet. Men denne nje hjelte för hyckleriet och våldet är rik- tigt en blind dåre, en vitter sjelfspilling. — Ynk- liga varelse! Förstånd* minne, ära, sanning, dygd* allt har då kreverat för några lätta ord! — Men afunden hos en tölp gör honom till en parodisty till en Pierrot eller Harlekin i dumhet. — Dock kanske kan allt vara god t i sitt slag. Packet be � höfver också snillen. På den meat lumpna lögn^ på den mest sanslösa dumdristigbet kan en retad usling fara upp. Naturens regioner gå lika sa långt nedföre som uppföre. När en käring vill till Blåkulla, så måste hon dit, om det också ej kan ske utan på en sopqvast. *) Det är icke lätt att i denna skrift och flera följande igenfinna de "^prof i skämt och allvar, för skönheten och sanningen,'* som författaren utlof- vat, eller den "högsinthet" och 'Vidderlighet/' hvar- med hans beundrare påstått honom så afgjordt öfverträffa sina vederdelomän. Snarare synas ton och stil hafva tjent till förebild åt den tjugu år senare utgifna tidningen Polyfe\n, hvars författare fortsatte den kamp, hvilkens ridderlighet de pri- sat. Ett vapen, som (oss veterligen) icke förr an- vändts i vitter polemik: att trycka en motstånda- res enskilda bref, infördes äfven af Thobild i denna
- ) Utdrag af Upplysning om handelns sanna frihet, om vigten
af principer i cdU, och om pubUkens höga rätt att dömma, 1 79 2. Original-upplagan.
