— 307 — tid väl med konungens gunstlingar, äfven de oyitt- ra, såsom Ugglas, Låstbom m. fl. Till den förre skref han skaldestycket 'Torsmark," h varom At- TERBOM yttrar: "Med detta poem förknippade sig likväl en liten prosaisk bakhålls-tanke, nemligen just en fianciell spekulation." Till Heublin, som skulle framlemna poemet, skrifver Thorild: "Jag vill med detta stycke behaga. Gif det ton. Nämn skönheten. Allt dock redligt, och efter din själs känsla. Nämn något i rätt stund om karakteren af ädelt och stort hos skalden, hos din vän, och hvad store medborgare borde göra i att ära, att beskydda, att vara konungar, för att hafva omkring sig snillets glans. Nämn om det odödliga af en sådan sång, för den besjungfiey etc" — Till Låst- bom hade han äfven skrifvit verser, och lemnar Heurlin följande föreskrift rörande honom (d. 19 febr. 1788): "Om du familiert trä �far revisions-
son är. Derfor är der en fundamental villa, som ej kunnut hjelpas. Och jag lät ofta galenskaper stå qvar för deras storhets skull; hvilket jag sade honom." Äfven i tryck if- rade han emot de "litteraturens svultne Kossacker, de hRr- mare med kraft, som våldgästa snillen, anse en ovanlig tänkares idéer helt enkelt för godt rof, göra till och med ryktbara skrifter, som intet annat äro än ett blott ideligt rafs af hans böcker och konversation" Han omtalar "en poet som blifvit ärad för trenne skaldestycken, som lånat sitt värde från en annans förstånd." Ingen kunde här misstaga sig på hvem som menades. I genmälet af den skrift, der Thobild gör denna beskyllning^, yttrar Leo- pold: "Vi forsöka ej att utgrunda, hvem denne poet må vara. Men om han är ärad för poesier, hvilka tillhöra fragraentskrifvarens förstånd, så kunna vi ej nog beundra ädelmodet af ett förstånd, som gjort, i det fallet, bättre verser åt andra än åt sig sjelf."
