— 310 — smörja sig om läpparne med köttsoppa." När Thorild tillkännager sin förtjusning öfver franska revolutionen, hvilken kommit honom att taga Or- pheus till mönster i stället för Hercules, och som skulle för oss uppenbara 'gudomliga sanningar ätt skåda", hvilka våra barn "ej skola se", svarar Tham: "Lycka till, att nu hafva utvalt Orpheus! Sannerligen var Hercules för mycket heterogen för en liten karl. Hvad våra efterkommande få se, vet ingen af oss begge." I anledning af ryktet, att Gustaf den tredje ämnade bistå franska kon- ungafamiljen, synes Thorild önskat att äfven be- söka Paris, h vartill Tham genmäler: "Skulle nå- gon viss vara utrest att hjelpa kungen i Frankrike, så torde herr Thorild kanhända snart resa efter, för att hjelpa nationalförsamlingen; men till ingen- dera utlemnar jag gerna respenningar." Emellertid fördjupade sig Thorild alltmer i revolutionen. När Robespierre förkunnat "förnuf- tets religion," utbrister han : "Ack Paris ! . . . För- nuftets tempel! Naturens uppstigande heligheter i allt det enfaldigt välgörande! Hvilken gudomlig tid vi lefva uti! Hvad dessa fem åren visat, ha ej verldens femtusen sett." — Frihandelns forne för- svarare säger nu om köpmännen: "Man måste ha något i handen, h varigenom man kan tvinga dem med skam och ruin: det är en finare guillotin. Hjertligen gläder mig, att Fransoserna ändtligen lärt att lägga denna på rätta stället: nemligen på gros- sörernas och storborgarnes nackar." — "Ofrälset
