- 312 — skaffiid plan som Thorilds; och den ville de bringa till verkställighet, utan att sky för någon enda af de konseqvenser, som till målets vinnande befun- nes oundvikliga. Gironde-partiet var en samman- sättning af lysande, fåfänga, halfmoraliska välta- lare, som inbillade sig kunna begagna Jakobinerna till redskap, men af blödighet studsade och stad- nade halfvägs på en bana, den de (i grunden) hade med lika barbariska steg påbegynt." *) Emellertid grepo dessa läror omkring sig hos ungdomen i allmänhet och särskildt hos de stude- rande vid rikets första lärosäte. Atterbom be- skrifver den scen, då hertigen-regentens tryckfri- hetsförordning begrofs derstädes, å en öppen plats, hvarpå följde ett väldigt graföl. "Knappast," säger han, "var i samqvämet nägon, som visste riktigt besked, hvad Thorild ville. Till en del visste han det icke sjelf. Men just detta, att icke (eller blott till hälften) veta hvad man vill — en hos ädla demagoger ofta förekommande egenskap, — för- stärker deras talisman till popularitet, nemligen genom sin likhet af ett morgontöcken, ur h vilket framblicka glänsande löften om en den skönaste dag, under det en hvar, tills vidare, får enligt sin fantasi bestämma och utmåla dess närmare be- skaffenhet. Så äfven nu. Man kände ju att Thor- ild var ett snille; att han ogillade det bestående gamla; att han velat, om icke kuUstörta, dock förändra det; att han derför blifvit en martyr. —
- ) Siare och Skalder, IV: 267, 268.
