— 314 — fattning på nyfransyskt vis. Men han hade varit ett slags half- republikan, och hittills ej börjat sitt återtåg från detta tänkesätt. Han tillhörde (eller hade tillhört) de så kallade "Exegeter och Philan- throper,** bland hvilka en hufvudperson var just den Nordensköld, som lät sin "Medborgare" underrätta den svenske polismästaren, huru den parisiske blif- vit "med den dygdiges glada bifall hängd vid porten af sitt hus/' Han hade, efter konungens död, ingifvit hertigen den tryckfrihetslag, i hvars beskydd Philipson lät sin "Patriot" öfversätta från Thomas Payne, att '"monarki^ konungslighety kon- ungastyrelse äro småsaker^ som tillika med alla sina narraktigheter skulle snart blifva öppet lagda under ögonen." Så mycket mindre oväntad böra vi då finna Liljensparres uppgift, att samme Reu- terholm med en till och med mäcenatisk huldhet omfattade Thorild. Denna omständighet, ehuru (så vidt jag vet) hittills obekant, synes ock dess- utom, såsom inom kort skall visas, fullkomligt be- kräftad genom allt det mildrande i slutvändningen af Thorilds öde."*) Enligt Liljensparres upp- gift, erhöll Thorild en pension af 400 rdr (spe- cie). Den honom af hofrätten ådömda landsflykt begyntes med tre dygns vistande på Fittja, i ett gladt lag af vänner, der Philipson höll tal och Enebom skref verser. En polisbetjent medföljde, för att köra för honom. Thorild erhöll året der- efter bibliotekariesvsslan i Greifswald. "Hvem,*'
- ) Siare och Skalder, V: 84, 85.
