— 315 — säger Atterbom, *'kan annat ån i allt detta skönja Reuterholms finger."*) Han tillägger: "Jag upp- fyller en helig pligt, då jag förklarar, att jag ej mäktat upptäcka minsta spår till någon hans vittra motparters delaktighet i hans politiska ofärd/' **) Det kan synas märkligt, att, under det republika- nen � Thorild var med "mäcenatisk huldhet omfat- tad" af despoten Reuterholm, denne icke förmådde den s. k. hofsmickraren Leopold att skrifva något åt sig, ehuru mycket han sjelf och genom andra anhöll derom, hvarvid han jemväl såsom föresprå- kare begagnade Lindblom, till hvilken Leopold ägde så många och gamla förbindelser. Den bild, under hvilken Reuterholm önskade bli besjungen, kan man gissa af följande ord i ett bref fråri ho- nom till Leopold (den 27 januari 1794): "Tillåt mig en önskan. Om någon gång, vid en ensam aftonpromenad, i ett vackert månsken, edra idéer skulle falla på de många samlade qval^ som beled- saga den känslofulle genom en verld, hvilken så ganska litet tyckes vara gjord för att första, eller dömma, och än mindre att belöna honom (orden understrukna af Reuterholm), så visa mig vackert den vänskapen att af desamma få del." Skalde- brefvet uteblef. När Leopold under kaflFeförbudet tillkännagaf, att hans helsa svårligen tillät honom att undvara kaffe, erbjöd sig Reuterholm att sjelf "besörja en tillräcklig provision kaffes uppköpan-
- ) Siare ock Skalder, V: 93.
- ) Ders. 8. 95.
