— 338 — af yårt spr&k, och dess särskilda fordringar. Htad bifall, hvilken efterföljd ett sådant förslag också må vinna, eller ej, fSrtjenar det visserligen alla sanna vitterhetsälskares uppmärksamhet, och sf^* nes påkalla deras närmare pröfning af de grun- der dertill, hvilka öfversåttaren bemödat sig att i den förutgående afhandlingen fullständigt ut � reda. Värdet af denna afhandliug, som genom ord- ning, grunder och styl torde förtjena ett rum bland de bästa af detta slag, kan icke genom ett kort upprepande ådagaläggas. Den måste läsas i hela sitt sammanhang. Recensenten vill blott söka att gifva deraf en hastig öfversigt. Författaren be- gynner med att förutsätta de fördelar som för språket och vitterheten nödvändigt måste följa af goda öfversättningar; hvilket äfven genom andra nationers efterdömen tillräckligt bestyrkes. Men då öfversättningar kunna göras med mer eller min- dre noggrann likhet af originalen, och då man ännu ej synes ense om principen derför, kommer för- fattaren till frågan härom, som i hans väg möter honom, och framställer deröfver den mening han fattat. Med goda skäl förkastar han det vanliga fransyska sättet att afkläda en gammal grekisk eller romersk skald hela egentligheten af språket � tiden, folkslaget, och att, med bibehållande af gan- ska litet som var hans, med tilläggande af ganska mycket som är endast öfversättarens, omskapa ho- nom till en helt och hållet modern författare i det språk, hvarpå han skulle — blott öfversättas.
