— 856 — mina betänkligheter." — Det synes föga troligt, att Stenhammär, Kellgrens Ifirjnnge och sjelf be-^ gåfvad med en fin känsla, smak och omdöme^ hade kunnat f&lla ett dädant yttrande öfver den in- sända sången, i fall denna liknat den i handlingarne införda. Huru litet det vittra samfundet ville, såsom allmänt påståtts, uppmuntra den didaktiska for- men på bekostnad af snillet, synes deraf, att då samme författare följande år insände ett didaktiskt skaldestycke, erhöll det ingen belöning, utan en- dast heders-omnämnande för en episad deri. Styc- ket var likväl på alexandriner och sedolärande^ hvilket, enligt hvad Akademiens klandrare före- gifvit^ skulle utgöra de förnämsta vilkor för hen- nes belöningar. Författare i vår litterärhistoria hafva äfven länge upprepat, att Akademien, och särskildt Leo- pold, sökt vilseleda och förderfva den Franzénska sångmöns herrliga anlag, ehuru de deri icke kun- nat lyckas. Amicus Plato, amicus Socrates, magis vero amica Veritas. Äfven litterärhistoriens san- ning är helig, och man har ej bort tveka att jem- väl här bringa henne ett offer, medelst ett bidrag till belysningen af denna vittra högmålsfråga. *) Hos den mest läste af våra litterärhistoriska för-
- ) Förf. af den senaste minnesteckning Öfver Franzén uppta-
ger äfven till vederläggning d^nna beskyllning, äfvensom den, att "Leopold velat hindra belöningen." (Lefnadsteck- ning öfver Franzén, af A. A. Grafström, i 7:e bandet af Franzéns Skaldestycken, s. XXVII.)
