— 359 — de nu lefvande känt honom närmast. Fbänzén bar sjelf förklarat, säger minnestecknaren, att "^hvar- ken Kellgren åren förut, eller Leopold sedermera hade uppmanat honom till denna omstämning, och grefve Gyllenborg, hvilkens synnerliga ynnest han vunnit genom ^in sista sång (öfver Creutz), rådde honom blott att till bearbetning företaga någon fe-saga. Bland den tidens vittre män var Sten- hammar den ende, som med Franzén hade talat till förmån för lärodikten och förklarat* att poesi- ens högsta syfte borde vara sedelärande. Emed- lertid började han att misskänna sin kallelse. Han skref ett filosofiskt-didaktiskt poem öfver menni- skans bestämmelse, och skickade in det såsom täf- lingsskrift till Svenska Akademien. Denna fastade ingen annan uppmärksamhet derpå, än att hon utmärkte ett ställe, som innehöll en allegori. Denna del af poemet har Franzén infört i sina samlade skaldestycken under namn af Trollslottet Rätta orsaken, säger han, hvarför jag dels någon tid upphörde att poetisera, dels gjorde det i en mora- liserande ton, var mitt bemödande att alltmera studera mig in i den kritiska filosofien.*)
- ) Franzéns Skaldestycken y VII del., sid. XXVIII.
