Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/377

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

— 373 — Blott ni satt er ner att skrifva, Strax vid sidan, jemte er, Sätter Bildningen sig ner Med sin pensel och sin skifva, Der man alla fårger ser. Tanken, fram på duken buren. Form och lif och skönhet f&r Och för ögat synlig står, Som Guds tanke i naturen. Men det fins, som ni väl vet, En modem gudomlighet, Glänsande och kall som isen; Barn af ett galanteri Mellan snillet och kaprisen; Född att fadrens plåga bli, Och som krånglar jemt med prisen I en viss akademi. Denna kinkiga personen. Som för Smaken helsas plär. Ofta blott dess apa är, Och bär namn af Goda Tonen. It Adel, men till nerver svag. Hörs hon öfver allting yrka Stylens fina, franska lag, Icke nöjd med tusen drag Af naift behag och styrka. Tänk ej, hon sitt bifall ger Oafkortadt ens åt er! Anse er som redan bådad Att till doms för henne stå. Så för hvad beträffa må SåUheten i bottnen skådad, Som för ynglhigen på tå! Ni må le, om ni så tycker, o At det språk den stolta för,