Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/378

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

— 374 — EHer, som nMm Mfl^ gör^ Låtsa giHa damens liyeker. Lika kär for våra broåt. Lika Ijaflig för vårt öra, Öfver Signilds skär vi höra, Auras näktergal, din rost! Da må Senmens öar sjnnga, Eller Föddodagens fest; Eller Riddarn på sin bäst, Med sitt spjut i drakens lunga; Eller Jeanas nya flor; Och den Kila segerhjelten, Som i kapp med vädren for Öfver drifvoma och fälten; Eller Menskans anlete^ Skådeplats, der lust och ve, Brott och höghet, lugn och ånger, Stundligt vexla deras fjät: Kan man, säg mig, bära det Och ej äliäka dina sånger?

7. Leopolds bref besvaras äf Feanzén Äho d. 11 juli 1799: 'Xifligt rörd öfver den vänskap och godhet, som H. K. S:s poem och bref för mig innehålla, blygs jag ej mindre lifiigt öfver min be- svärliga orolighet. Förlåt mig den misstänksamhet jag tycktes röja, och tillåt mig att deföfver lemna en sann och uppriktig förklaring. Hvad verserna i anledning af mina drottnin- gar angår, hade jag ingen annan grund att frukta i dem en fördömmande ton, än mitt eget samvetes vitsord att mitt arbete förtjente den. Doktor Rut- ström sade mig blott, att verserna voro skrifna ef- ter läsningen af mitt tal, att de innehöUo för mig