— 37 � ~ lätt att upplösa. Hvad som, i mitt omddme, get ett särdeles högt värde åt detta lilla mäMersty^e, det är egenskapen af smllets hela förtjenst utan minsta drag af dess retoriska flärd. Allt är det religiöst allvar, tröstande lära, eller mildrikt om- döme, och ändå röjer dg öfverallt Apelles-handen, utan att röja ens den minsta afsigt att vis^ sig. När en gång, och kanske snart nog, mitt gamla afmattade hufvud icke mera förmår qvärhålla den evigt älskades minne i hela sin liflighet, då, min bror, skola dessa dyrbara bladen vara mig i stäl- let för egen förmåga; de skola då återgifva m^ bennes bild i belä sin inre och yttre skönhet, skola ej mer komma ur min band; och jag skall för denna sista af jordiska njutningar hafva att tacka den samme ädle och vördnadsvärde vän, som re-^ dan förut skänkt mig så många af samma slag^ Gud välsigne derför honom och hans hus T* 12. I anledning af detta tacksägelsebref sva^ rar Franzén den 20 maj 1829, bland annat, med ursäkt för sin oläsliga handskrift: Jag hoppas, att bror sjelf, ehuru blind, kan läsa i dessa rader � hvad jungfru Christina med seende ögon förgäfves söker på papperet, — kan läsa i mitt hjerta och se^ af hvilken innerlig vördnad, tacksamhet och kärlek det är uppfyldt emot en man, som, ehuru ända från min barndom i mina ögon upphöjd ibland de namn jag i skolan lärde beundra, dock se-^ nare beständigt och ännu i de sista åren stigit allt högre på mitt hjertas himmel (om jag så får uttrycka mig), — jag vill säg �, blifvit allt större
