— 380 — ieke blott såsom min beundrans, utan som min kärleks föremål." 13. Fbanzén skrifver, Stockholm d. 25 okf. 1829, i anledning af Leopolds bref vid Fbanzéns makas död: Min högt vördade, innerligen älskade bror! Om bruket det tillåtit, skulle jag icke endast i går hastat att personligen tacka för det dyrbara beviset af M. B:s deltagande vänskap, utan straxt efter min olycka sjelf kommit att begära den tröst, som det ger att af dem beklagas, som känna hvad man förlorat, och hvilkas medlidande är på en gång aktning för den döde och välvilja för den efterlefvande. Denna tröst hafva många vid detta sorgliga tillfälle gifvit mig, men ingen i högre grad � än M. B., genom det bref jag i går fick, i ett ögonblick då jag hade besök af flera högst akt- ningsvärda personer, hvilkas uppmärksamhet på min olycka och deltagande deri voro för mig ej mindre oväntade, än skattbara, och hvilka jag lik- väl glömde, då jag såg det namn, som var under den i min hand lemnade skrifvelsen. Ibland de minnen jag förvarar af min oförgätliga maka, skall den ligga öfverst, och vittna icke blott om hvad Leopold nu tänkt och yttrat om den bortgångna och begråtna, utan om det ovärderliga bevis hon fick, då hon lefde, af hans aktning och förtroende. Jag bekänner, att jag önskat få meddela allmän* heten, äfvensom efterverlden , detta för henne så hedrande drag. — Intet beröm^ jag sjelf kunnat få, icke ^ens det bror gifvit mig, har fägnat mig
