— 388 — börja. Herr kanslirådets namn yore, i denna hän- delse, det enda, under hvars fana vi alla kunde samlas. Jag ville gerna deltaga den, väl icke som riddare, men dock som vapendragare/' Den 11 febr. 1816 tackar Tegnér för Leo- polds svar å det foregående, och fortfar: "Det gläder mig, och säkert hvarje svensk man som älskar sitt fädernesland och dess verk- liga upplysning, det gläder oss alla innerligen, att herr kanslirådet beslutit 'Att sätta stridens hjelm på sina hvita hår' och kämpa allvarligt emot galenskapen. Hatt och byxor har H. K. R. redan en passant afklädt ve- derbörande. Det vore, tänker jag, ej olämpligt om man nu äfven sloge hufvudet af, tj detta för- hållande, då Nattens söner, liksom Nisus och Eu- ryalus i Eneiden, oupphörligt hugga in på de slum- rande, kan och bör i sanning ej räcka längre. — En förening till ett gemensamt ändamål mellan alla nationens bättre hufvuden, vare sig i vetenskap eller vitterhet, skulle imponera genom sin massa och ej qvarlemna något tvifvel öfver utgången. Och hvarför skulle en sådan förening vara omöjlig? De flesta af våra stora, äfven af våra goda förfat- tare äro redan personligen förolämpade. De öfriga skola snart bli det, så framt de ej vilja knäböja för den nya Möloch, och de få, som funnit nåd inför hans ögon, äro, som det syns mig, litet ge- nerade af denna tvetydiga ära. Det är också in- galunda, så vidt jag kunnat förstå, lusten till ett
