— 390 — pas också att det år ogrundadt hvad jag hört, att nemligen den offentliga makten skulle på något sätt vilja blanda sig i saken. Endast med blanka och himmelska vapen vill det rätta försvaras i tan- kens fria republik. Jag unnar ingen af motpaitiet en martyrkrona, men gerna ville jag se deras namn spikade på en litterär skampåle, för tid och efter- verld. 'Det år en lindrig hämnd som kristendo- men tål.' — Företaget kunde ju börja ju förr dess hellre, åtminstone med nästa års början." Tegnér beklagar derefter Leopolds svaga hel- sa, men "Torstenson vann, äfven som sjuk, mån- gen slagtning." — "Att vår publik är eländig, der- om är jag så fast öfvertygad som någon, men jag vet icke att förhållandet är eller varit mycket an- norlunda någonstädes." Tegnér skrifver Lund d. 7 febr. 1822: "Härmed har jag den äran att öfversända ett poem, som jag tagit mig den friheten att tillegna hr statssekretera- ren. Att stycket är i alla afseenden obetydligt och ingalunda värdigt det berömda namn, hvarmed jag prydt det, erkänner jag gerna, men en hvar ger så godt han har, och jag kände ej något an- nat medel att offentligen tillkännagifva min vörd- nad för den gamle mästaren och mitt innerliga deltagande i hans olycka." Tegnér tackar derefter för "ett ord till tröst och ett till aga," som han genom Franzén erhål- lit från Leopold, i anledning af de uti låuna m^ förda sånger af Frithiof, och tillägger:
