— 396 — ännu återstod att göra. Se der en lång dröm att drömma färdig, hvartill det yttre dagsljuset ej stort göres behof. Och dermed äfven ett stort interesse för alla öfriga stunder af mitt nattliga lif. Jag vet ej hvad deraf kan uppkomma för andra, men för mig skall det åtminstone tjena att rikeligen upp-- fyUa den tomma tiden och att i detta ämne stadga mina egna tänkesätt. Farväl, ädle, berömde vän! Fortsätt med all- tid lika framgång flygten till ett stort namn och odödligt minne. Redan står målet nära. Blott ännu en och annan utspänning af de starka vingame, och det år upphunnet. Glöm ej derefter, eller dess förinnan, den, som med alla känslor af beundran, högaktning, vänskap och tacksamhet är' m. m. Tegnér, Land d. 1 dec. 1822: "Ett år är snart förflutet sedan jag sist skref, och jag hoppas att hr statssekreteraren ej finner det öfverdrifvet, om jag en gång på året faller besvärlig och söker göra mig påmint." (Han yttrar derefter i afse<* ende på det Lund bladska priset:) "Någon har sagt mig att man härvid tänkt på Stagnelius, för hans tragedi Martyrerna. Stagnelius har visserligen myc- ken poetisk gåfva, och i synnerhet en rikedom och fyllighet i cliktionen som är all heder värd; men det synes mig som hans talang blifvit något miss- ledd genom metafysiska grubbel och den nu gängse poetiska gulsjukan och sentimentala pjunket. Det har alltid förekommit mig, som poesien ej vore an- nat än ett väl organiseradt sinnes helsa, en lek föranledd af öfverflödande intellektuella lifskraftert
