— 415 — Hobespierres, torde omsider tröttna vid att längre låta sina söner slagtas endast för att skafia kronor och throner åt en familj från Korsika/' 7. Den 19 juli 1810. Riksmarskalkens barba- riska uppoffrande år således en xxj blodskuld öfver detta land, och så mycket större som jag inbillar mig att den blifvit med köld planerad af några betydligare bofvar, dem lagen icke kan åtkomma* och hvilka utan särskildt agg till grefve Fersen, som icke hade eller kunde hafva några personliga fiender, endast åsyftade att genom hans massa- krerande väcka skrämsel högre opp och inom det parti, till hvilket han, genom sina familje-relatio- ner, ansågs höra. De verkställande bödlarnes grym- ma omensklighet är dem värdig. — Med djup af- sky läste jag den bekanta fabeln Räfvame, i n. 22 af Nya Posten, som utkom 6 dagar före mordet och var liksom en signal till detsamma. Jag vet icke författarens namn och har förmodligen icke den olyckan att känna hans person. 8. Den 16 aug. 1810. "Riksmarskalkens mör- dande blef således beslutadt, dels af hat emot ett parti och mot den menlöse prinsen (Gustaf), dels af bitterhet emot en hög person (Hedvig Elisa- beth Charlotta), hvilken man ville på det upp- såtligaste såra genom mordiska anfall emot perso- ner, med hvilka densamma haft mångåriga intima konnexioner. Så och ej annorlunda föreställer jag mig upphofvet till mordet. — Den började rätte- gången må antasta 7 eller 800 delaktige i den föröfvade våldsgemingen ; jag tror likväl, att den
