Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/424

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 420 —

vår goda nation, som alltid behöfver att litet fösas och stötas på, fått af denna skrift riktigt veta hvilken man hon ägt och förlorat. Wallin, som i dag var hos mig, behagade mig verkeligen. Det blir svårt, sade han, för Lehnbergs efterträdare i Akademien. Han kan ej säga annat, än hvad i nekrologen blifvit sagdt, och det är omöjligt att säga detsamma lika väl."

4. Ur ett bref utan datum, som synes angå en täflingsskrift, om hvilken Leopold och Rosenstein hyst olika meningar:

"När har jag någonsin förkastat något som bror skrifvit? Och när skulle jag hafva kunnat göra det? Den tiden då jag ännu hade någon inbillning, någon talang, brukade jag alltid kalla bror för mitt förnuft, som jag vid behof rådfrågade. Om jag ej profiterat deraf så mycket som önskligt varit, kommer det deraf, att naturen, till någon obeqvämhet för mig, hade behagat placera mitt förnuft i en annan kropp än min. Men jag har aldrig felat att instämma deri. Betag mig ej detta värde. Bror har aldrig uppsatt någon ting, som jag ej skulle velat, äfven oläst, underteckna. Jag vet blott tvenne menniskor af dem jag känt, om hvilka jag kan säga detta. Bror och Kellgren. Den, han var ock ett förnuft."

5. Den 26 nov. 1820. "Jag tackar med rörelse för M. B:s deltagande vänskap och uttrycket deraf i dess gårdagsbiljett. Jag igenkänner deri patriarken för Sveriges forna bättre litteratur, som sett med förtrytelse de sinas långvariga oförrätter,