Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/427

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 423 —

K. R:s gynnande recension värdigt någon uppmärksamhet."

3. Den 26 nov. 1809. "För de 22 rdr, som H. K. R. lemnade mig förliden afton, får jag härmedelst aflägga min ödmjukaste tacksägelse."

4. Ett bref utan datum: "Lifligt stå i denna stunden för mitt minne de oförgätliga orden, dem H. K. R. muntligen yttrade för två eller tre år sedan: Min herre, jag har ett godt hjerta och jag skall visa er det med mitt uppförande. Lika lifligt påminner jag mig de äfven så smickrande som rörande orden, dem H. K. R. skref till mig för någon tid sedan i sitt högst sentimentala och till de djupaste förtrolighets-detaljer nedlåtna bref, för hvilket jag nu först får äran tacka: Jag hyser aktning för er förtjenst, jag känner välvilja för er person, och jag deltar med öm sorg i edert öde. — Denna öfvertygelse ger mig mod att våga en bön af nytt slag: den, att med det snaraste få se H. K. R. i min fattigdoms boning och ingå i ett kort samtal, som blefve af högsta vigt för mig. — H. K. R. kan ej anse det förnedrande att besöka en ringare man, som likväl har någon förtjenst i dess ögon och nu ligger af nästan alla förskjuten, endast af sorger och grämelse omgifven, på vedermödans bädd, i sitt råd- och tröstlösa elände. — Jag längtar, väntar, hoppas."

Ännu ett par bref innehålla tacksägelser för undfångna välgerningar. Omsider tyckes det följande utvisa, att hans ställning något förbättrats.